Fjortonårsfjanterier

Om man upptäckt att man är fjorton töntiga år och sitter och dreglar över någon jävla idol. Då hjälper det inte om den där jävla idolen sjunger "Bara om min älskade väntar". Fan. Nu måste jag sticka till Malmö och kidnappa Calle Kristiansson så jag kan tvinga honom att sjunga "Jag ger dig min morgon" för mig. VARJE morgon. Moahaha.

Idiotens insikt

För att få chansen att lämna idiotstadiet, måste man först erkänna att man befinner sig där.

Och jag är en fotoidiot. Om det jag har med orden är ett stadigt äktenskap, så har fotot och jag bara en galet passionerad flört. Jag älskar att fota, men det är ännu så mycket jag inte kan. Så mycket teknik jag inte förstår.

Länge, länge har jag mörkat. Fotat med den där känslan av att när som helst kunna avslöjas som en bluff. Vägrat visa obearbetade bilder för någon, knappt ens bearbetade. Inte bett om hjälp, inte frågat. Som mitt bångstyriga sexåriga jag som ville kunna åka skridskor, men inte lära sig det. Kunna genast!

Igår erkände jag äntligen. Ställde alla dumma frågor. Visade den bild jag skäms allra mest för. Sa "Prata med mig som om jag är en idiot" och "Du måste lära mig det här". Som tur var sa jag det till någon som svarade "Javisst".

Och äntligen lättade det.

Dagens dumhet: Bröllopsgenerna

Kommentar till ett av Magdalena Ribbings etikettråd:

"Som man förstår du kanske inte detta, men en kvinna har sen hon varit riktigt liten gått och fantiserat och drömt och längtat efter denna dag då hon ska få stå där i sina drömmars klänning i sina drömmars kyrka på sina drömmars bröllopsfest."

HAHAHAHAHA.

Språkrådets Ida vidgar mina vyer

1. Det vill säga
I min värld heter det antingen "Jag älskar glass, det vill säga pistageglass" eller "Jag älskar glass, pistageglass vill säga". Nu ser jag ofta att folk skriver "Jag älskar glass, pistageglass det vill säga". För mig klingar det jättekonstigt, men jag har sett det även i etablerade medier. Kan man använda uttrycket på det sättet?

Du har helt rätt i att det heter "jag älskar glass, pistaschglass vill säga". I bisatser som inleds med objektet (pistaschglass) kan subjektet (det) inte stå före verbet (säga). I just det här uttrycket brukar subjektet uteslutas i bisatsen, men om man skulle sätta dit det skulle den riktiga meningen bli "jag älskar glass, pistaschglass vill det säga". Lägg förresten märke till stavningen av pistasch!

2. Bara ett minne blott
Först trodde jag att detta var en felsägning i stil med när folk skriver "i stort sätt" för att den ursprungliga betydelsen glömts bort. Men nu har jag sett och hört det så ofta att jag undrar om det blivit ett accepterat bevingat ord?

Att säga "bara ett minne blott" blir förstås kaka på kaka och det ursprungliga uttrycket är "ett minne blott". Att lägga till bara har dock blivit väldigt vanligt, antagligen för att ordet blott sällan används numera och dess betydelse är därför inte lika välkänt. Än så länge finner man inte "bara ett minne blott" i frasordböcker, utan det ursprungliga uttrycket, men kanske är det på väg att ändras.

3. Mail
"Jag fick en mail om..." läste jag på en blogg. För mig är "ett mail" ett enskilt mail, att jämföra med ett brev. "En mail" är verktyget, att jämföra med en brevlåda. Jag säger alltså "Jag loggade in på mailen för att se om jag fått något mail." Det känns så självklart att jag aldrig reflekterat över om mail ska vara "en" eller "ett". Hur ligger det egentligen till?

Det är riktigt att skilja mellan mailet och mailen, precis som vi skiljer mellan brevet och posten. Vi rekommenderar dock att man använder e-brev, e-postmeddelande eller e-meddelande för det enskilda meddelandet och e-post för hela företeelsen. Förleden e- för ’elektronisk’ kan utelämnas i sammanhang där det är helt klart vad som avses.

Våga fråga rådet

Kära medborgare. Glöm inte bort att det finns ett språkråd!

Alla frågor om svenska språket kan de svara på. En sådan fantastisk resurs borde användas mer.

Maila dem när ni undrar över svenska översättningar på lånord, var man ska sätta punkt i förkortningar, eller hur man egentligen ska använda ålderdomliga uttryck. Vad är skillnaden på en guldkalv och en påläggskalv till exempel? (Men kom ihåg att kolla bland inkomna frågor först)

Språkrådet gör dig lite smartare, ordrikare och nyfiknare.

Varför?

Jag har nu sett åtta, nej hela tio, skräckfilmer i mitt liv. Det är alltid någon jävla modig person som övertalar mig att se en till. Med tiden bleknar de, men så fort jag ser en ny aktiveras de gamla.

Vi pratar om The Shining.

Jag: Den borde inte vara så skrämmande, för den kan inte appliceras på mitt liv.
Han: Nej, du är inte gift med en alkoholiserad författare, du har inte en son som pratar med sitt lillfinger...
Jag: Och jag har en telefon, jag är inte ensam mitt ute i ingenstans utan möjlighet att ta mig härifrån, jag är inte insnöad.
Han: Så det gick bra att se den då?
Jag: Nej.

Tio skräckfilmer. Jag ångrar varenda en.

Läxhjälpen

Det var ungefär 15 barn och SFI-elever på tre läxhjälpare idag. De flesta som kommer till oss behöver en-till-en-hjälp med läxan, annars kunde de ju lika gärna göra den hemma. Hej otillräcklighet.

Och barnen är så satans vardagssmarta, på ett sätt som knappast gynnar deras inlärning. De lär sig att berätta om bilder så de tycks kunna läsa mycket bättre än de kan. De får hjälp av vänner, som dikterar svaren för dem. De använder uteslutningsmetoden. När de egentligen behöver hjälp med det allra mest grundläggande - hur låter olika bokstäver, när ska man sätta punkt och stor bokstav, vad betyder färre?

Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att vara lärare, och ha mycket större grupper än så här. Men - mitt i otillräckligheten och kaoset har vi det jävligt roligt ihop. Barnen på läxhjälpen berikar mitt liv, och jag hoppas kunna göra något liknande för dem.