Igår fick jag ett av de där ögonblicken. Där två människor visar sin innersta kärna för varandra. Den tilliten är det finaste man kan få. Vi stod där och speglade oss i varandra, och vi gillade det vi såg.
Idag är en vanlig dag igen. Storstädardagen inför en veckas Stockholm. Dammsuga, diska, tvätta, baka, sortera, packa, damma. Jag försöker få pli på mig själv genom att göra upp regler: Förbjudet att äta innan städningen är klar. En metod med både för- och nackdelar. Städat blev det, men nu mår jag så illa att jag mest kan ligga invirad i en filt och trycka en kudde mot magen. Tror inte jag ska använda den uppfostringsmetoden på eventuella framtida barn.
Kanske blir det jul i Danmark för mig. Jag som alltid varit en sån traditionalist och får skrämselhicka vid tanken på att missa Kalle Ankas Julafton. Dags att göra något helt annorlunda. Bara Mahalia följer med så ska det säkert gå bra.
Blir tyst här under Stockholmsveckan. Och det är väl bara på tiden, så hysteriska uppdateringar som det varit under oktober. Nu ska jag prova att leva istället. IRL.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar