29 september 2007
28 september 2007
Äntligen en reaktion
Leandro Schclarek Mulinari protesterar mot det jag inte orkat protestera mot (SFI-reportaget).
Är tacksam för de människor som fortsätter leverera konstruktiv kritik och sansande argument när jag själv gett upp.
Ni är bäst!
Är tacksam för de människor som fortsätter leverera konstruktiv kritik och sansande argument när jag själv gett upp.
Ni är bäst!
27 september 2007
En tillfällig gäst
Jonas Gardell var tillfällig gäst i mitt liv i lördags. Och evig. Att få vila i tynglöshet ett tag.
Jag gick hem, och strålade så att jag är övertygad om att alla jag mötte blev hopplöst förälskade i mig.
Och jag tog Hotel Gothia Towers hiss uppåt och neråt för att få se ut över gbg. Och fick känslan av att det nog ordnar sig tillslut.
Som jag längtat efter den känslan på sista tiden.
Jag gick hem, och strålade så att jag är övertygad om att alla jag mötte blev hopplöst förälskade i mig.
Och jag tog Hotel Gothia Towers hiss uppåt och neråt för att få se ut över gbg. Och fick känslan av att det nog ordnar sig tillslut.
Som jag längtat efter den känslan på sista tiden.
17 september 2007
Uppgiven 2
Och det värsta är...
förr när jag blev arg kunde jag alltid kanalisera det.
Jag hade en ideologi.
Jag röntgade orättvisorna med ideologin, med analys, och fick fram ett svar.
Jag kände glödande kamplust. Idealism. Jag trodde, verkligen trodde, att jag kunde förändra världen. Att jag visste vilket håll som var det rätta.
Nu vet jag ingenting. Och jag tror inte att ett skit kommer att ordna sig.
förr när jag blev arg kunde jag alltid kanalisera det.
Jag hade en ideologi.
Jag röntgade orättvisorna med ideologin, med analys, och fick fram ett svar.
Jag kände glödande kamplust. Idealism. Jag trodde, verkligen trodde, att jag kunde förändra världen. Att jag visste vilket håll som var det rätta.
Nu vet jag ingenting. Och jag tror inte att ett skit kommer att ordna sig.
Uppgiven
Bläddrade bland lördagsrepriserna. Uppdrag Granskning om SFI (Svenska för invandrare). De pratade om att många går igenom SFI utan att klara proven. Utan att lära sig särskilt mycket.
I en intervju sa en kvinna att tiden är bortslösad, de har för mycket rast och för lågt tempo.
En man hade gått SFI med inriktning mot sitt yrke: bilmekaniker. Ingen i hans grupp hade fått jobb som bilmekaniker. Han jobbade nu som städare. Kanske inte världens bästa jobb om man vill utveckla språket och komma in i samhället…
Jag fastnade. Frågorna poppade upp i mig. Varför är det så här? Vad är det för fel på SFI? Hur är undervisningen upplagd, vad har lärarna för bakgrund? varför väntar folk så länge med att börja SFI? Hur ofta utvärderas och omarbetas kurserna?
Men det var inte den vinkel journalisterna valt. Det var inte det viktigaste.
Vinkeln var: många invandrare går på SFI bara för att få bidrag. De vill inte lära sig svenska. De vill inte jobba.
De misslyckas systematiskt på proven för att få så mcyket bidrag som möjligt.
Det var ju något nytt. Lata invandrare som utnyttjar det fina svenska samhället.
Och jag tänkte: behövs den här vinkeln? Idag när andelen beviljade asylansökningar sjunkit som fan på bara några år. När Sverigedemokraterna närmar sig riksdagen med stormsteg.
Visst, den här frågan får inte vara tabu. Man måste få prata invandringspolitik och integrationspolitik.
Men visst är det som Uppdrag Granskning säger: i rasistiska tider tar de etablerade partierna upp rasisternas retorik och problemformuleringar. Typ "vi är lite rasistiska för det är vad folket vill ha, men vi är inte lika illa som de riktiga rasisterna".
Så när Uppdrag Granskning själva misstänkliggör invandrare känns det… smutsigt. Vad vill de uppnå? Syfte, budskap, målgrupp?
Det kändes som om själva faktat om fusket skulle föreställa provocerande. En nyhet.
Sure. Som om jag blir överraskad av att en del människor lurar till sig pengar när de får chansen. Det är klart att de gör!
Det finns fuskare överallt och kommer alltid att finnas. Men de är i minoritet. Det är en accpeptabel felmarginal i en demokrati. I ett välfärdssamhälle.
Fusket är ingen stor sak. Det som skrämmer mig är vad Uppdrag fucking Granskning menar mellan raderna.
Och jag skäms. Jag tänker på flyktingförläggningen jag bor granne med. Den ser ut som gökboet.
Och jag skäms.
I en intervju sa en kvinna att tiden är bortslösad, de har för mycket rast och för lågt tempo.
En man hade gått SFI med inriktning mot sitt yrke: bilmekaniker. Ingen i hans grupp hade fått jobb som bilmekaniker. Han jobbade nu som städare. Kanske inte världens bästa jobb om man vill utveckla språket och komma in i samhället…
Jag fastnade. Frågorna poppade upp i mig. Varför är det så här? Vad är det för fel på SFI? Hur är undervisningen upplagd, vad har lärarna för bakgrund? varför väntar folk så länge med att börja SFI? Hur ofta utvärderas och omarbetas kurserna?
Men det var inte den vinkel journalisterna valt. Det var inte det viktigaste.
Vinkeln var: många invandrare går på SFI bara för att få bidrag. De vill inte lära sig svenska. De vill inte jobba.
De misslyckas systematiskt på proven för att få så mcyket bidrag som möjligt.
Det var ju något nytt. Lata invandrare som utnyttjar det fina svenska samhället.
Och jag tänkte: behövs den här vinkeln? Idag när andelen beviljade asylansökningar sjunkit som fan på bara några år. När Sverigedemokraterna närmar sig riksdagen med stormsteg.
Visst, den här frågan får inte vara tabu. Man måste få prata invandringspolitik och integrationspolitik.
Men visst är det som Uppdrag Granskning säger: i rasistiska tider tar de etablerade partierna upp rasisternas retorik och problemformuleringar. Typ "vi är lite rasistiska för det är vad folket vill ha, men vi är inte lika illa som de riktiga rasisterna".
Så när Uppdrag Granskning själva misstänkliggör invandrare känns det… smutsigt. Vad vill de uppnå? Syfte, budskap, målgrupp?
Det kändes som om själva faktat om fusket skulle föreställa provocerande. En nyhet.
Sure. Som om jag blir överraskad av att en del människor lurar till sig pengar när de får chansen. Det är klart att de gör!
Det finns fuskare överallt och kommer alltid att finnas. Men de är i minoritet. Det är en accpeptabel felmarginal i en demokrati. I ett välfärdssamhälle.
Fusket är ingen stor sak. Det som skrämmer mig är vad Uppdrag fucking Granskning menar mellan raderna.
Och jag skäms. Jag tänker på flyktingförläggningen jag bor granne med. Den ser ut som gökboet.
Och jag skäms.
09 september 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
